Så erövrades Det Vita Bergets ö

Av: Karin Bertilsson - Skandinaviska Klubben redaksjonen@canariajournalen.no

Som så många andra ortsnamn i erövrade områden i "den nya världen", dvs områden utanför Europa under erövringstiden, så bygger även namnet "Tenerife" på ett missförstånd baserat på språkförbistring. 

Urinnevånarna på Teneriffa själva kallade sin ö för Achimed eller Chinet. Romarna kallade ön för "Nivaria",  "berget med den snötäckta toppen". Men innevånarna på La Palma kallade sin grannö för Tene-ife, Tene för vit och ife för berget. "Det vita berget". Detta blev så småningom namnet som spanjorerna kom att använda men de lade till ett ”r” för att det skulle vara lättare att uttala.

En del historiker tror också att namnet kommer från  en av öns viktigaste härskare, Tinerfe el Grande. "Tinerfe den store" var den man som styrde på ön under första halvan av 1400-talet.

Teneriffa  är den största av öarna  i arkipelagen med 2.034 kvadratkilometer. Det bor idag 888.184 personer på Teneriffa. Gran Canaria har något  mindre befolkning; 847.830 pers. Eftersom Teneriffa är så mycket större är ön inte lika tätbefolkad - Teneriffa har bara 442 inv.ånare/ per kvadratkilometer jämfört med 543,45 på Gran Canaria.

”Chicharreros” - De rökta sardinerna

Invånarna på Teneriffa kallas ofta för "Chicharreros". Det betyder ungefär "rökta sardiner". Chirrareros är det vardagliga namnet på de rökta sardiner som den fattiga befolkningen vid kusten hade som bas i sin föda. De förmögna i huvudstaden La Laguna kallade befolkningen i kustorten Santa Cruz för Chicharreros – sedan började folket på Gran Canaria också att kalla dem för det. Sedan många år tillbaka har folket i Santa Cruz själva börja kalla sig så och det finns tom en skulptur i staden som symboliserar sardinen. 

Erövringen av Teneriffa

Erövringen av ögruppen kan delas in i två delar. Den första var helt på privat initiativ men med påvens tillstånd. Denna period inleds 1402 med erövringen av Lanzarote, följt av  Fuerteventura, La Gomera och El Hierro inom loppet av några få år.

I slutet av 1400 är situationen annorlunda.  Då var det  den spanska kronan som plötligt blivit mån om att erövra de resterande öarna, alltså Gran Canaria, La Palma och Tenerife. Spanska kungahuset  finansierade sina försök med hjälp av banklån från bankirer i Genua och lät också privatpersoner satsa pengar som en ren investering.

Dessa privatpersoner var ofta män från adelsfamiljer men som inte hade ärvd titel eller egendomar från  sina familjer. Alfonso Fernandez de Lugo fick tillstånd av det spanska kungaparet Isabel och Fernando att erövra Tenerife. Han sålde sina sockerodlingar i Agaete på Gran Canaria för att bekosta expeditionen. Tenerife var uppdelat i 9 delar.

Syd och sydost var mer positivt inställda till Spanjorerna. De hade redan haft en del kontakter med munkar som missionerade i området. En stor del av öns befolkning gjorde dock ett så våldsamt motstånd att det tog 2 år innan erövringen av Teneriffa blev helt avslutad.

På den nordvästra delen av ön finns ett stort område, Tenohalvön, med urgammal natur som inte alls har berörts av senare vulkanutbrott. Där finner man höga klippväggar och imponerande raviner el. flodfåror som leder ned till en kust med märkliga klippformationer. I Masca finns det vandringsleder med fantastiska naturupplevelser.

Puerto de La Cruz  är iag den största turistorten på den norra delen av ön. Turismen började tidigt här, först alla britter som kom redan i slutet av 1800-talet och sedan skandinaver from 1950 talet.1955 fick Puerto de la Cruz en utmärkelse som intressant turistort.