230 000 båtflyktingar på 30 år

Den 28 augusti 1994 anlände den allra första lilla båten med flyktingar till skärgården.

Atlantrutten från Afrikas kust till Kanarieöarna är för närvarande en av de viktigaste rutterna för flyktingar och andra migranter som tar sig till Europa irreguljärt.

Tragiskt nog är det också den rutt som har de högsta dödstalen.

FN har kallat Atlantrutten för en av världens dödligaste.

230 000 hittills

Nästan 230 000 flyktingar och andra migranter har rest till Kanarieöarna i öppna, bräckliga och tätt packade små båtar, ofta utan flytvästar eller annan säkerhetsutrustning, sedan 1994.

Hälften har anlänt under de senaste fem åren.

Det illustrerar hur krig, oroligheter, politiska omvälvningar, torka, svält och arbetslöshet i flera afrikanska länder de senaste åren har gjort invånarna mer och mer desperata i jakten på ett drägligt liv.

I de mest fullpackade långkanoterna har det som mest varit över 300 passagerare under 2023, det största antalet hittills.

23 000 hittills i år

Över 23 000 har överlevt resan hittills i år, ungefär dubbelt så många som vid samma tidpunkt förra året.

Var femte person har dött eller saknas till havs när de försökt ta sig till Kanarieöarna, enligt siffror som hjälporganisationen Caminando Fronteras släppte i juni.

Internationella konventioner gör Spanien ansvarigt för sök- och räddningsinsatser på ett område på en miljon kvadratkilometer i Atlanten.

Sjöräddningen på Kanarieöarna har haft fullt upp under de senaste två åren.

Hur det började

Den 28 augusti 1994 anlände två personer från Västsahara till Fuerteventura i en fiskebåt.

Fyren La Entallada, den punkt som ligger närmast Afrika på Kanarieöarna (100 kilometer), visade vägen för den lilla båten, rapporterade nyhetsbyrån Efe.

Det första skeppsbrottet

Den första flyktingbåten som sjönk nära Kanarieöarnas kust sjönk för 25 år sedan, den 26 juli 1999.

Det hände på stranden La Señora i kommunen Moro Jable på Fuerteventura.

Den lilla träbåten sjönk bara 30 meter från stranden.

Nio unga män från Guelmin i Marocko miste livet.

Passagerarna hade betalat en summa som då motsvarade 420 euro var för att få gå ombord på den sex meter långa båten.

Det kan ha varit skeppsbrott på båtrutten även tidigare, men inga som bevittnats eller varit kända på annat sätt.

Långväga långfärdskanoter

I början av augusti 2005 räddades 19 passagerare i en träbåt nära Agaete på nordvästra Gran Canaria av sjöräddningen.

Båten var längre än de som brukade komma, och den anlände på en ovanlig plats, inte på någon av de platser som båtar från Marocko och Västsahara brukade anlända.

Det var uppenbart att den kom från någonstans mycket längre söderut i Afrika.

Under de följande veckorna kom det en tillströmning av så långa kanoter från Mauretanien och Senegal. Båtarna tog många fler passagerare än båtar av pateras-typ från Marocko, upp till 200.

De lämnade efter sig en resa till sjöss på upp till 1300 kilometer.

Flyktingkrisen 2006

Efter två decennier med få båtankomster per år växte tillströmningen plötsligt till en enorm ansamling.

Efter att långdistanskanoterna började anlända ökade antalet migranter till 4715 år 2005 och ytterligare till 31 678 år 2006, ett rekord som skulle visa sig stå sig fram till 2023.

Krisen var ett faktum.

Kanarieöarnas mottagningsresurser var inte på något sätt dimensionerat och förberett för att ta emot så många under så kort tid.

Drastiska åtgärder 

Något måste göras, och något gjordes. Spaniens regering ingick samarbetsavtal med myndigheterna i Mauretanien.

Spansk polis började övervaka migrationen från landet tillsammans med mauretanska säkerhetsstyrkor, som stärkte sin kontroll.

Det gick mycket pengar till Mauretanien för att få detta att hända.

Myndigheterna i Marocko övertalades också att med hjälp av löften om pengar bromsa migrantströmmen.

Efter ett par år hade tillströmningen till Kanarieöarna sjunkit till mindre än 1000 personer per år, och låg i stort sett på den nivån i sex eller sju år.

Ny tragedi 2009

Den 15 februari 2009 sjönk en liten flyktingbåt med 31 passagerare utanför Los Cocoteros kust i Guatiza, Lanzarote.

25 av passagerarna omkom.

Det är fortfarande det högsta antalet människor som har dött i en flyktingbåt som sjunkit nära Kanarieöarnas kust.

Ny kris 2020

År 2020 händer det igen, det som hände 2006: En dramatisk och snabb ökning av flyktingbåtar. 

Ökningen började 2019 och tog fart på allvar året därpå.

Även om mottagningssystemet hade förbättrats avsevärt efter krisen 2006 hade det skett en nedskärning av flyktingmottagningarna strax innan den nya vågen började.

Ännu en gång var Kanarieöarna oförberedda.

Hamnen i Arguineguín på södra Gran Canaria hamnade i världspressens strålkastarljus.

På den tiden kom så många flyktingar att många fick övernatta på marken, utanför de tält som rests i all hast.

Som mest kom det över 1000 per dag, och cirka 2500 övernattade i hamnarna.

Pandemin förvärrade 

Krisen förvärrades av covid-pandemin, eftersom migranterna var tvungna att testa sig för covid-19 i hamnen innan de kunde umgås med andra och inkvarteras i mottagningscenter.

De som testade positivt var tvungna att hållas åtskilda från de andra.

Supportpersonalen var också tvungna att bära skyddsutrustning och följa infektionsprotokoll som gjorde arbetet svårare, besvärligare och mer tidskrävande.

Resultatet blev en total kollaps.

Vid den här tiden hade Marocko tillåtit migranterna att resa nästan obehindrat till Kanarieöarna igen.

Nödåtgärderna dämpade krisen

I all hast fattades politiska beslut om att bygga nya, tillfälliga förläggningar, främst tältläger.

Avtal slöts också med hotell, som ändå var utan hotellgäster på grund av pandemin, om att ta emot migranter tills tältlägren var redo att tra emot flyktingar.

I mars–april 2021 var största delen av lägren i drift och hotellen tömda på migranter.

Flyktingrekord 2023

Under 2020 och 2021 var det Gran Canaria som utsattes för det största migranttrycket.

Sedan, 2022 och 2023, för första gången på länge, strömmade långväga kanoter från Mauretanien och Senegal till El Hierro och Teneriffa.

Flykten från Afrika drevs på av ökande politisk oro, väpnade konflikter, statskupper samt växande behov, hunger, arbetslöshet och fattigdom.

Över 14 000 migranter anlände till El Hierro under 2023, 3000 fler än antalet invånare.

Det kom också betydligt fler uppblåsbara båtar från Marocko och Västafrika till de västra öarna än tidigare, båtar som var ännu mer benägna att sjunka än de andra typerna av träbåtar.

Flera gummibåtar har sjunkit eller delvis sjunkit ute till havs och många av passagerarna har dött.

2023 avslutades med nästan 40 000 flyktingar och andra migranter, ett nytt rekord.

Status idag

Flyktingströmmen i år är historiskt hög.

Även i år väntas ett nytt rekord och mottagningssystemet kan komma att drivas till randen av kollaps i höst, då en ytterligare höjning är att vänta.

Fler minderåriga

Under de senaste två åren har det varit betydligt fler minderåriga och kvinnor än tidigare.

Många minderåriga har rest ensamma utan sina föräldrar. Till följd av detta är mottagningscentrumen för dessa för närvarande överfulla på Kanarieöarna.

Cirka 5200 ensamkommande minderåriga båtmigranter bor för närvarande på 81 mottagningscenter på Kanarieöarna.

Detta är det största migrantproblemet i regionen idag.

Kanarieöarnas och den spanska regeringen försöker få till stånd en lösning som gör det möjligt för andra regioner att ta emot minderåriga när kapaciteten på Kanarieöarna är ansträngd.

Ett förslag om att ändra invandringslagen som skulle göra detta obligatoriskt röstades ner i juli.

Regeringen har meddelat att en ändring kommer att göras i förslaget för att göra lagen tilltalande för högerpartiet Partido Popular, som röstade emot.

Kanarieöarna krävde samma sak 1999, men det ledde inte till någon förändring.

Den här veckan besöker Spaniens premiärminister Pedro Sánchez Mauretanien, Senegal och Gambia för att stärka kontrollen av migrationen till Kanarieöarna.

De flesta av de tältläger som byggdes 2020 och 2021 på Kanarieöarna finns fortfarande kvar och har inte ersatts med permanenta och bättre första mottagningscenter, som utlovades då.

Översättning: Thomas Nilsson thomas.nilsson@canariajournalen.se

Bli en privat sponsor du också! Canariajournalen har valt att ha allt innehåll utanför betalväggar och finansierar sin drift med annonser och privata sponsorer, utan prenumeration eller pressstöd. Det kostar pengar att driva kvalitetsjournalistik, och du kan hjälpa oss att bli ännu bättre: Bli sponsor, Vipps eller Swish en valfri slant pengar: Vipps: 95 74 94 69. Swish: 070 2314 263. Tack på förhand för ditt stöd !